På gång eller?

av Fröken Rosenknopp | Lör 30 aug 2008 07:26

"BF+8 idag.

Var in till förlossningen i förrigår kväll på en kontroll och då gjorde de en hinnsvepning.

Under dagen igår lossnade slemmisen.

Sen kl 03.00 i natt har jag haft värkar med ca. 5 minuters mellanrum men nu sen en halvtimme tillbaka har de avtagit lite... Fattar ingenting!

Får se vad som händer om det blir av att åka in eller om det var falskt alarm. Det var i a f värkar och inga förvärkar. Har klarat mig bra här hemma tack vare TENS apparaten jag hyrt.

Trött som jag vet inte vad... hann sova 1,5 timme bara.

Ja, nu är det bara att vänta och se."

Det är alltså lördag morgon, den 30 augusti 2008.(Här ser ni mig med TENS apparaten i högsta hugg!)

Jag skriver att värkarna avtagit lite sedan en halvtimme tillbaka, men de satte igång igen strax efter att jag publicerat inlägget. Jag satt vid köksbordet och halvslumrade mellan värkarna under förmiddagen. Barnen var på övervåningen med far sin och tittade på tv, som vilken annan morgon som helst.

Jag hade ringt in till förlossningen redan innan jag skrivit ovanstående inlägg, men de sa bara till mig att avvakta eftersom båda mina tidigare förlossningar varit långdragna.Jag hänger i forumet på familjeliv, fortfarande sittandes på samma stol i köket, klockandes värkar...

Vid 12.00 tiden bestämmer vi oss för att packa in oss själva och barnen och åka till kusinerna i Uppsala för att fortsätta invänta starkare värkar där. Vi är framme en timme senare. Jag dricker kaffe, diskuterar barnens rutiner med kusinerna och fortsätter att klocka värkar.

De blir allt starkare. Nu är TENS:en på MAX och benen vill inte längre bära mig under värktopparna känns det som. -Nu åker vi in!, tjuter jag under en en riktigt smärtsam värk.Sagt och gjort, vi pussar massor på barnen och sätter oss sedan i bilen och far in till förlossningen.

15.00 Inskrivning på förlossningsavdelningen på Uppsala Akademiska Sjukhus. CTG sätts. Det är för närvarande fullt så vi får vänta en timme eller så  i en vanlig sjuksal.Sen äntligen får vi ett eget rum. Jag är öppen 3 cm så jag byter om till sjukhuskläder och börjar andas lustgas.

I början använder jag mig av både TENS och lustgas som smärtlindring men i ruset av lustgasen får jag efter ett tag för mig att batterierna är slut i TENS:en. Det var inte fråga om att värkarna kanske blivit starkare, batterierna var helt enkelt dåliga!

Så jag går över till att enbart andas lustgas.

Några timmar senare har värkarna blivit olidliga så jag ber om EDA. (Stand up epidural). Lugnet sänker sig igen...

Kort därefter undersöks jag igen och jag är nu öppen 8 cm. -Bra, säger barnmorskan. Då tar vi hål på hinnorna så ska du se att det går undan.Så hinnorna spräcks, vattnet forsar ut och nu jäklar blir det fart på värkarna, som nu kommer väldigt tätt.

Efter ett tag undersöks jag igen, men nu visar det sig att det blivit motsatt effekt för jag är bara öppen 6 cm. Vilket bakslag! Jag som hoppats på att det skulle vara över snart!

Efter det här gick det bara utför... Slangen till epiduralen hoppade loss utan att någon märkte det, och jag hade plötsligt ingen bedövning. Jag vrålade och skrek ett bra tag innan de fattade vad som hade hänt. Så, in med narkosläkaren igen och ännu en nål i ryggraden. Den här gången stack hon inte in nålen tillräckligt långt, (det erkände hon för mig när hon satte om bedövningen en tredje gång nån timme senare).

Så de sista timmarna skrek jag mig igenom.

Så till sist var det äntligen dags att börja krysta.

Men minnet av förra förlossningen, då jag låg och krystade för blotta livet i en och en halv timme, gjorde mig fruktansvärt rädd. -Jag orkar inte krysta i två timmar!, tjöt jag, fast besluten att det var exakt så lång tid det skulle ta.

-Nu får du sluta med det här Jessica, sa barnmorskan till mig strängt. Det är helt upp till dig om du ska föda det här barnet nu, eller om flera timmar. Kämpar du inte på så händer det ingenting.

Så jag lugnade mig... och bestämde mig för att börja kämpa. (fortfarande med inställningen om att det skulle ta 2 timmar).

Men! När jag tog i av alla mina krafter så hände något väldigt konstigt, inte likt någon av de andra gångerna... Jag kände hur barnet liksom sögs neråt.Och plupp, huvudet var ute. -Oj, oj oj! Ta det lugnt nu Jessica, invänta nästa värk, bla bla... Jag lyssnade inte! Jag tog i med mina sista krafter, och... Plupp!

Kl 02.57 den 31 augusti, efter bara två krystvärkar kommer så ett kladdigt litet knyte ut, som direkt placeras på min mage.-Vad blev det?, Vad blev det? kommer jag ihåg att jag upprepade, gång på gång... -Vi vet inte, vi har inte hunnit kolla det än. ;-)

En flicka!

Lyckan var mer fullkomlig än någonsin!En liten Isabelle! (Fast det dröjde 3 veckor innan vi bestämt oss för det).

Hon var som en nyponros! Så näpen... 3630 gram och 50 cm lång.

Hon låg på min mage och tittade storögt omkring sig. -Vart har jag hamnat? :-) Jag ammade henne och efter ett tag somnade hon och jag passade på att ta en dusch. Skönt!

Vi skrev in oss på familje BB och sov lite innan vi tog farväl av personalen och begav oss för att hämta upp storebröderna.

Här följer några högst personliga bilder, men jag vill inte vara en sån tråkmåns, så jag delar med mig ändå. :-)

På förlossningsavdelningen, strax innan vi ska vidare till BB.

Rummet på Familje BB. Lilla skruttan sover gott. :-)

Knubbig, go och nyfödd!

Några timmar gammal bara. Såå god!

Ja, det var nog allt. :-)

 

Sara

5 februari 2009 11:46

underbara berättelse! vilka mysiga kort!=) längtar tills de är min tur nu! vill få bebisen snart!! =) bamsekramar

http://nicolesmamma.bloggagratis.se

 

bea

5 februari 2009 12:46

ÅÅÅ va roligt att få läsa. Nästan när min sessa ville komma ut v eran född lite roligt. Jätte fins bilder oxå så liten och söt hon va. tiden går fort nu e hon stor och söt heheh

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...vilket betyder simskola för barnen. Först ut är Isabelle, medans jag kopplar av i godan ro med en kopp kaffe och en bit hallonpaj. Jag är stammis här av flera olika skäl. :-)...

      ...då de börjat bygga nya bostäder uppe i skogen. Det här suger! ...

    Ingredienser 125 g smör eller margarin 2 dl socker 2 ägg 1 dl mjölk saft av 1 limefrukt 2 bananer 3 1/2 dl vetemjöl 1 1/2 tsk bakpulver 1/3 tsk salt 1/2 dl blåa vallmofrön 1 1/2 tsk vaniljsocker Glasyr 2 dl florsocker ...