Tack snälla ni för så fina kommentarer!

Ja, jag hoppas innerligt att allt löser sig! :-)

Vi är fortfarande kvar i Fagersta (jag vet i a f två personer som undrar varför jag inte hört av mig)... ;-)

Så till er säger jag; jag ringer imorrn för då kommer jag och barnen att vara på plats hemma hos pappa i Borlänge.

Har inte så mycket annat att tillägga för tillfället...

Kram på er allihop!

Drygt när det krånglar.

Jaa vad gör man då...?

Gud, jag har en sån konstig och tom känsla över att jag inte kan "se framtiden" längre. Alltså, de allra flesta kan väl åtminstone se att; ungefär så här kommer vi ha det om 6 månader.

Jag vet inte vart vi kommer att bo om 6 månader. Jag vet inte vilken stad, jag vet inte hur vi kommer ha det med jobb och inkomst, jag vet inte om pojkarna fått börja på dagis, jag vet inte hur Seb kommer att må, jag vet INGENTING!

Snacka om att man tvingas leva i nuet, för INGENTING, verkligen INGENTING annat existerar.

Säkert en nyttig lärdom.

Något positivt måste det väl komma utav allt det här?

Nå väl, jag tar mig an uppdraget att leva i nuet med hull och hår!

För när allt kommer omkring, så är min man och mina barn det enda som betyder någonting för mig! 

ALLTING annat förkastar jag!

Om jag bara får behålla min familj tills den dagen jag dör så är jag den lyckligaste på jorden.

Men det kan man inte ta för givet inte. Tänker på den stackars mamman i Arvika eller vart det nu var, vars två små barn blev ihjälslagna med hammare.

Vad är det för mening när sådant händer? För någonstans finns det ju en mening bakom. Så hemskt och man kan ju inte göra annat än be för sina egna nära och kära.

En förälder borde aldrig få uppleva förlusten av ett barn!

Aldrig någonsin...

Ändå händer det, varje dag i världen.

Men det händer ju aldrig mig, inte mig inte...

JAG TAR INGENTING FÖRGIVET! ALLT JAG ÄLSKAR OCH HÅLLER AV KAN RYCKAS BORT FRÅN MIG I ETT ÖGONBLICK.

Ingen går säker...

Men vad är det som styr då?

Tror ni på karma?

Det gör jag. Jag tror att allting styrs av vår karma.

Vilka lärdomar vi ska ta i livet, ja, rubbet. Men jag tror ju att allting är förutbestämt också.

Livet är som en målarbok. Vi färglägger en bit i taget tills det så småningom blir en bild av helheten. Så säger i a f ambres.

Ja, det är vad jag tror på, och det är en väldigt betryggande känsla.

Det innebär alltså, att man ALDRIG KAN FATTA FEL BESLUT.

I slutändan kommer det alltid visa sig vara rätt.

Sug på den karamellen... ;-)

?

Varken inlägget jag skrev igår eller bilderna jag mms:ade in har publicerats.

Irriterande.

Är fortfarande i Fagersta men åker nog hem imorrn.

Seb lägger in sig på akademiska i Uppsala på torsdag. Jag önskar att jag hade kunnat vara där under tiden, men det går inte med barnen.

Så jag kommer att bo hemma hos pappa i Borlänge några dagar.

Jag hoppas allt går bra. Hoppas...

Från det ena till det andra. Mosaique´s Prima Ballerina har fått sin första kull! Tre sötisar, två honor och en hane varav två är PE white. Pappan är en self black. Åh, jag som hade väntat så för att få sätta henne i avel...  Underbar uppfödare hon kommit till iaf, som håller mig uppdaterad. :-)

Saknar mina små grisar!

Här är pappan

Försökte mms:a in bilder men det fungerar icke...

Johanna, jag är ledsen att det inte blev nåt idag. Jag ringer dig imorrn.

Grattis igen på stora dagen! :-) Hoppas Theo gillade tuggummit! ;-)

Jo då...

Är i Fagersta över helgen, hälsar på barnens farbror.

Allting känns konstigt.

Nå, han ska opereras på torsdag i a f.

Det är tjocktarmscancer, och den är godartad säger han, men grejen är den att om man inte tar bort tumören omgående så finns risken att cancern sprids till levern eller lungorna och då går den inte att bota längre.

Och den jäveln har vetat om sen i höstas!!!

Fy fan säger jag bara.

Om jag ändå hade fått veta tidigare, då hade jag TVINGAT iväg honom för operation.

Tydligen har han haft för mycket ångest för att klara av att ta itu med det. Därför han inte berättade för mig heller.

Måtte det inte ha spritt sig!

Och just som man trodde att det inte kunde bli så mycket värre...

Sebastian har fått cancer.

Han har vetat om det en tid, men har inte vågat berätta det för mig.

Så i förrigår kom nyheten som ett slag i ansiktet.

Vi vet inte ännu om den går att bota.

Kommer det någonsin att bli solsken igen?

Nej nu ger jag mig för idag.

God natt haaaaahooooer ;-))))

God natt, allihopa!