På lördagkvällen den 9:e September 2006 går jag och lägger mig kl 22.30 Jag hinner inte mer än ligga och fundera en stund innan vattnet plötsligt går. Jag känner två knäpp och förstår direkt vad som är i görningen, kniper, och ålar mig ur sängen. Vattnet forsar ut över golvet. Precis som förra gången. Jag ringer in till förlossningen, och vi kommer överens om att jag stannar hemma och försöker sova tills värkarna sätter igång.

Jag packar klart BB-väskan, duschar och går och lägger mig igen, men kan inte somna. Värkarna blir allt starkare, och vid ett tiden (tror jag det var) åker vi in till förlossningen efter att ha lämnat Matteus hos morfar. Värkarna är vidrigt starka redan nu, och jag tackar Gud för att jag hyrt den där TENS-apparaten. När vi kommer in så är jag öppen tre cm.

Enda till morgonen så klarar jag mig med TENS och lustgas, men när barnmorskorna vill sätta in värkstimulerande dropp, så beslutar jag mig för att prova ryggbedövning, trots att den inte tog förra gången.

Underbart! Värkarna dämpas och jag kan slappna av och äta lite. Barnmorskan berättar att mina värkar gärna kommer två och två, men samtidigt är ganska oeffektiva, därav droppet.

Nu är det bara att vänta. Jag andas lustgas under värkarna, men känner ingenting mellan dem.

Vid kvart i tolv ca. så är jag öppen 10 cm och börjar få krystvärkar. Allt har gått jättebra hittills. Jag har hällt i mig sportdryck, för att orka, och jag har inte skrikit en enda gång. Enorm skillnad om man jämför med förra förlossningen. Nu uppstår dock ett litet aber... Det är en liten kantjävel kvar som inte vill ge med sig. Trots detta så börjar jag det aktiva och enormt krävande arbetet, att krysta ut den lille. En och en halv timme tar det innan han äntligen tittar ut. Sista kvarten orkar jag inte mer. Jag mest snyftar och hyperventilerar i lustgasmasken. Jag är helt slut efter 12 timmars starka värkar, och utan sömn. (om ändå vattnet gått på morgonen istället så man hade hunnit sova lite). Förlossningesläkaren kommer och hjälper skruttisen ut med en sugklocka. Det var inte skönt kan jag intyga, när den lille skulle dras ut. Inte skönt alls... men jag sprack iafl ingenting. Man får se det från den ljusa sidan. =)

Ut kommer alltså en bedårande liten gosse, precis som väntat, och hade det inte varit för att han togs med klocka, så hade vi lämnat BB redan samma kväll, men barnmorskorna ville ha oss kvar över natten.

Hur som helst så är vi hemma igen strax innan plutten fyller ett dygn.

En liten Alexander. :-) 4000 gram tung, och 51 cm lång.

 

Sara

1 februari 2009 14:01

vilka fina berättelser!! =) har ju hört dom förr men kan höra dom tusen gånger till :)
nu är de snart min tur att fara till förlossningen! känns bra att det är februari nu för då är de inte så långt kvar! och februari är ju en kort månad :D nu ska jag återgå till att vara sjuk.. pössisar!!

http://nicolesmamma.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...vilket betyder simskola för barnen. Först ut är Isabelle, medans jag kopplar av i godan ro med en kopp kaffe och en bit hallonpaj. Jag är stammis här av flera olika skäl. :-)...

      ...då de börjat bygga nya bostäder uppe i skogen. Det här suger! ...

    Ingredienser 125 g smör eller margarin 2 dl socker 2 ägg 1 dl mjölk saft av 1 limefrukt 2 bananer 3 1/2 dl vetemjöl 1 1/2 tsk bakpulver 1/3 tsk salt 1/2 dl blåa vallmofrön 1 1/2 tsk vaniljsocker Glasyr 2 dl florsocker ...