”Denna planet är ett levande väsen. En hög medvetenhet. Jorden lider. Det går vågor av dödsryckningar genom hennes kropp. Kan ni inte höra hennes gråt? Ser ni inte hennes belägenhet? Hör ni inte hennes rop på hjälp?  Hon tigger sina barn om nåd och förskoning, men hennes barn vänder henne ryggen och fortsätter att treva i de dimhöljda labyrintgångar de har skapat åt sig, där framsynthet har fått träda tillbaka för ett kortsiktigt, egoistiskt tänkande. ” Ambres

 Inleder min nya blogg med detta citat.

Så tragiskt... Vart är vi på väg egentligen?

Nu vaknar lillbebisen så jag bryter här. Tills nästa gång...