Nu har jag sopat spån från golvet för sista gången idag! Tredje och sista.

Just den här gången var det babysittern lille Alexander hade siktat in sig på. Och lillasyster satt förstås i... annars hade det väl inte varit lika kul! ;-)

Ja de är för härliga de små trollen... :-)

Apropå inlägget om Transformers som gick igår kväll... Jag dömde ut den efter att bara ha sett några minuter av den, men jag kan nu intyga att...

...det faktiskt var en riktigt töntig film!

Blä för vissa amerikanska hollywoodfilmer. Jag föredrar nog... hm, få se...

Jag gillar franska filmer väldigt mycket. Jag älskar fransmännens temperament! :-)

Usch, jag har haft lite ångest idag, vet inte riktigt varför egentligen. Kan bero på mörkret ute kanske. Till viss del.

Ska eventuellt på Fondue- (stavas det så?) kväll imorgon med div släktingar. Det är inte helt spikat än om vi ska dit, ska prata om det ikväll.

Vore kul att komma ut lite. Är ju bara hemma och trökar annars.

Bjuder på en mysig bild på en liten snuttgris... ;-)

Nattamning... Såå mysigt! Synd att man blir så sliten av det bara.

(Jag skämmer bort henne! Mänsklig napp liksom... ;-))

Isabelle alldeles nykläckt! :-) Hon är bara nån timme gammal här.

(Landstingets häärliga filtar... uuh nej!) ;-)

Den här dagen började inge vidare...

Jag gick upp när maken min åkte till jobbet. Jag hann inte mer än kliva i mina tofflor och dra på mig morgonrocken innan jag hörde ett ljudligt krasch från nedervåningen. Alexander kade tappat ett glas i marsvinets matskål och det var glassplitter i hela buren. Var bara att sätta igång med burbyte.

Efter den här incidenten så har ovanligt många koppar och tallrikar farit i golvet, med innehållet kvar i dessutom så jag har spenderat större delen av förmiddagen på alla fyra, skurandes och torkandes.

Det jag hunnit med att göra idag hittills är;

• Göra rent marsvinsburen
• Fylla och köra en diskmaskin
• Sortera tvätt

• Och så allt det där golvstädandet förstås

Sen är det ju så mycket annat som man ska hinna med. Lillbebisen ska matas, de stora barnen ska matas, alltid trevligt när man hinner äta en smula själv också.

Suck... känns som man inte räcker till ibland. Det var friskt vågat att skaffa tre barn så här tätt (2 år mellan) och nu förstår jag vad folk menar med att det blir mycket. Fullständigt hanterbart, det är bara det att jag tappar bort mig själv litegrann mitt i alltihop. Vem är Jessica, förutom en mamma och hemmafru på heltid?

Nå ja...

Vi får väl se hur det blir nu... med företag och allt. Vad säger magkänslan?

Jag vet inte... Konkursen är iaf farligt nära. 

Och blir det så att vi går i konkurs så förlorar vi även huset eftersom vi borgat med det i företaget. Har ju bara bott här i ett år så det gör mig väl inte så mycket egentligen... Det jobbiga i hela den här situationen är att hela tiden vänta och se...