Nu fick jag en idé...

(Har inte så mycket för mig just nu, min make och min broder sitter på övervåningen och tittar på nån film med alldeles för mycket våld i för att jag skulle klara av att se klart den. Känslig var det ja...)

 Det är med blixt på det första, sen knäppte jag precis när det sprakade till. Wow ! Det ser så surrealistiskt ut.

Kväller...

Ont i benet efter allt snöpulsande.

Börjar gruva mig inför Isabelles tremånadersvaccination på torsdag. Det är så hemskt när de sticker dem... De gråter så hjärtskärande, och så får de feber sen. :-(

Jag tycker det är så jobbigt så jag klarar knappt av det utan att börja gråta. Kan inte hjälpa det men jag tycker så fruktansvärt synd om dem. Kanylen är ju inte direkt tunn...

Drygt att jag ska vara så känslig.

Apropå ingenting så är jag trött på att bo i det här skithuset! Kallt och jävligt och man måste elda varje jävla timme när det är minusgrader för att hålla värmen.

Trött på att såga/hugga ved nere i det där äckliga pannrummet där det kryllar av stora spindlar, muterade gråsuggor och fan och hans moster!

Hur ska jag orka med den här vintern? Varför fixade vi aldrig någon ackumulatortank när det fanns lite mer pengar!?

Sen jag skrev sist att jag var chockad över snön, (de 2 dm som kom den natten) så har det snöat konstant. Idag slutade det och solen kikade fram. Vi bestämde oss för att gå ut och åka pulka.

Vägen mellan boningshuset och uthuset har aldrig varit så lång som den var idag. Jag pulsade mig genom snön i rask takt, så raskt som det nu går att pulsa när snön räcker en halvvägs upp på låret! Ja... jag överdriver inte.

Jag har ALDRIG i hela mitt relativt långa liv varit med om så mycket snö!

Väl framme vid uthuset gick dörren så klart inte att öppna så jag fick skotta... Några minuter senare lyckades jag få fram pulkorna.

Under tiden hade Matteus klättrat upp på en stor snöhög och tappat skon, Alexander hade satt sig ner och lyckades inte ta sig upp och lillfian låg och pep på sin fårskinnspäls...

Men... det var värt allt krångel (kan ni gissa hur lång tid det tog innan jag fått på alla tre ytterkläderna?) ;-))

För det blev den mysigaste pulkpromenaden jag varit med om, sen jag själv var så liten att jag fick plats i en pulka dvs.

Gick en sväng till lekplatsen först men det var inte så lätt för barnen att ta sig fram i den djupa snön så vi gungade lite, men när det började skymma gick vi en promenix istället. Pojkarna satt som tända ljus i sin pulka och Isabelle sov gott hela vägen.

  Alexander blev arg när jag stannade för att ta en bild, han ville åka mer. :-)

 Hemma igen.

Undre bilden till vänster tog jag igår. Visst är de lika? :-)

Bilden till höger föreställer mig och Matteus då han var ca 1,5 år. Vällingdax hemma hos morfar. :-) Jag väntade Alexander men jag vet inte hur långt gången jag var eftersom man inte ser magen och då jag inte minns när bilden är tagen.