Det är Matteus som har tagit bilden! :-D

Isabelle har en pyjamas med Babar på, sååå söt!

Köpte den till Alexander när han var liten minis.

Och min outfit är... tja, en strandtshirt från Aruba,

-numera en "sunka runt i hemma" tröja. ;-)

Idag provade jag att ha i kålrot och palsternacka i barnens morotsjuice. (Nej, jag skämtar inte!)

Till ca 10 stora morötter tog jag en palsternacka och en kålrot.

Tror ni det blev gott?

Näää....

Det smakade PYTON!

Juicen fick en stark smak av kål. Med andra ord, Blä!

(Blä, iaf som juice). Pizzasallad tycker jag om! ;-p

Men projektet gick hem...

...för barnen verkade inte märka någon skillnad. :-D

De ser inte så superglada ut visserligen, men de drack upp rubbet, jag smakade bara ett halvt glas.

Idag har Matteus varit på dagis mellan 09.00 och 12.00. 

Sebastian har både lämnat och hämtat, och efter dagis fick han följa med pappa till jobbet. Det kom en lastbil med sängar idag till allas stora glädje (det är många kunder som har väntat länge). Och flytten till nya lokalen är avklarad. De håller på och lägger golv nu. Matteus hjälper säkert till. ;-)

Så just nu är det ovanligt lugnt här hemma. Isabelle åt en STOR portion mild havregröt (4 msk vatten + 3 msk pulver) runt 12.00 snåret, somnade sen och har sovit sen dess.

Alexander sitter brevid mig här och målar med kritor. :-) 

-Inte måla på bordet! Får jag upprepa gång på gång... ;-))) Gulleplutten min!

Babyvakten kom här om dagen och jag började använda den igår.

Fungerar perfekt! Jag är supernöjd!

Skillnaden mellan den här och den jag haft sen tidigare (Philips Avent)...

...är att denna inte går på uppladdningsbara batterier, utan man måste ha den inkopplad till en adapter eller ha den utan fast med vanliga batterier. Sen går det heller inte att prata tillbaka till barnen och det är dumt tycker jag, men nog borde min Philips dyka upp förr eller senare. Någonstans ligger den ju!

Suck...

Min sessa! Hon ska BARA ha rosa hon! För det är mammas favoritfärg! ;-)))

Både byxorna och bodyn är i stl 68. Velourbyxorna visste jag att de var små i storleken, men bodyn trodde jag hon skulle kunna ha ett tag men även den sitter perfekt nu, så kanske i några veckor till...

Nå ja, man får väl köpa nytt sen då kanske. Jag har ju egentligen så jag klarar mig, men det är ju pojkkläder och det är så vansinnigt sött med flickkläder!

Ja, så lång tid tog det mig att skriva... Nu är jag bra slut i ryggen eftersom jag sitter med laptopen framför teven!! Gaaah!

Plumsar i säng...

Snark!

På gång eller?

av Fröken Rosenknopp | Lör 30 aug 2008 07:26

"BF+8 idag.

Var in till förlossningen i förrigår kväll på en kontroll och då gjorde de en hinnsvepning.

Under dagen igår lossnade slemmisen.

Sen kl 03.00 i natt har jag haft värkar med ca. 5 minuters mellanrum men nu sen en halvtimme tillbaka har de avtagit lite... Fattar ingenting!

Får se vad som händer om det blir av att åka in eller om det var falskt alarm. Det var i a f värkar och inga förvärkar. Har klarat mig bra här hemma tack vare TENS apparaten jag hyrt.

Trött som jag vet inte vad... hann sova 1,5 timme bara.

Ja, nu är det bara att vänta och se."

Det är alltså lördag morgon, den 30 augusti 2008.(Här ser ni mig med TENS apparaten i högsta hugg!)

Jag skriver att värkarna avtagit lite sedan en halvtimme tillbaka, men de satte igång igen strax efter att jag publicerat inlägget. Jag satt vid köksbordet och halvslumrade mellan värkarna under förmiddagen. Barnen var på övervåningen med far sin och tittade på tv, som vilken annan morgon som helst.

Jag hade ringt in till förlossningen redan innan jag skrivit ovanstående inlägg, men de sa bara till mig att avvakta eftersom båda mina tidigare förlossningar varit långdragna.Jag hänger i forumet på familjeliv, fortfarande sittandes på samma stol i köket, klockandes värkar...

Vid 12.00 tiden bestämmer vi oss för att packa in oss själva och barnen och åka till kusinerna i Uppsala för att fortsätta invänta starkare värkar där. Vi är framme en timme senare. Jag dricker kaffe, diskuterar barnens rutiner med kusinerna och fortsätter att klocka värkar.

De blir allt starkare. Nu är TENS:en på MAX och benen vill inte längre bära mig under värktopparna känns det som. -Nu åker vi in!, tjuter jag under en en riktigt smärtsam värk.Sagt och gjort, vi pussar massor på barnen och sätter oss sedan i bilen och far in till förlossningen.

15.00 Inskrivning på förlossningsavdelningen på Uppsala Akademiska Sjukhus. CTG sätts. Det är för närvarande fullt så vi får vänta en timme eller så  i en vanlig sjuksal.Sen äntligen får vi ett eget rum. Jag är öppen 3 cm så jag byter om till sjukhuskläder och börjar andas lustgas.

I början använder jag mig av både TENS och lustgas som smärtlindring men i ruset av lustgasen får jag efter ett tag för mig att batterierna är slut i TENS:en. Det var inte fråga om att värkarna kanske blivit starkare, batterierna var helt enkelt dåliga!

Så jag går över till att enbart andas lustgas.

Några timmar senare har värkarna blivit olidliga så jag ber om EDA. (Stand up epidural). Lugnet sänker sig igen...

Kort därefter undersöks jag igen och jag är nu öppen 8 cm. -Bra, säger barnmorskan. Då tar vi hål på hinnorna så ska du se att det går undan.Så hinnorna spräcks, vattnet forsar ut och nu jäklar blir det fart på värkarna, som nu kommer väldigt tätt.

Efter ett tag undersöks jag igen, men nu visar det sig att det blivit motsatt effekt för jag är bara öppen 6 cm. Vilket bakslag! Jag som hoppats på att det skulle vara över snart!

Efter det här gick det bara utför... Slangen till epiduralen hoppade loss utan att någon märkte det, och jag hade plötsligt ingen bedövning. Jag vrålade och skrek ett bra tag innan de fattade vad som hade hänt. Så, in med narkosläkaren igen och ännu en nål i ryggraden. Den här gången stack hon inte in nålen tillräckligt långt, (det erkände hon för mig när hon satte om bedövningen en tredje gång nån timme senare).

Så de sista timmarna skrek jag mig igenom.

Så till sist var det äntligen dags att börja krysta.

Men minnet av förra förlossningen, då jag låg och krystade för blotta livet i en och en halv timme, gjorde mig fruktansvärt rädd. -Jag orkar inte krysta i två timmar!, tjöt jag, fast besluten att det var exakt så lång tid det skulle ta.

-Nu får du sluta med det här Jessica, sa barnmorskan till mig strängt. Det är helt upp till dig om du ska föda det här barnet nu, eller om flera timmar. Kämpar du inte på så händer det ingenting.

Så jag lugnade mig... och bestämde mig för att börja kämpa. (fortfarande med inställningen om att det skulle ta 2 timmar).

Men! När jag tog i av alla mina krafter så hände något väldigt konstigt, inte likt någon av de andra gångerna... Jag kände hur barnet liksom sögs neråt.Och plupp, huvudet var ute. -Oj, oj oj! Ta det lugnt nu Jessica, invänta nästa värk, bla bla... Jag lyssnade inte! Jag tog i med mina sista krafter, och... Plupp!

Kl 02.57 den 31 augusti, efter bara två krystvärkar kommer så ett kladdigt litet knyte ut, som direkt placeras på min mage.-Vad blev det?, Vad blev det? kommer jag ihåg att jag upprepade, gång på gång... -Vi vet inte, vi har inte hunnit kolla det än. ;-)

En flicka!

Lyckan var mer fullkomlig än någonsin!En liten Isabelle! (Fast det dröjde 3 veckor innan vi bestämt oss för det).

Hon var som en nyponros! Så näpen... 3630 gram och 50 cm lång.

Hon låg på min mage och tittade storögt omkring sig. -Vart har jag hamnat? :-) Jag ammade henne och efter ett tag somnade hon och jag passade på att ta en dusch. Skönt!

Vi skrev in oss på familje BB och sov lite innan vi tog farväl av personalen och begav oss för att hämta upp storebröderna.

Här följer några högst personliga bilder, men jag vill inte vara en sån tråkmåns, så jag delar med mig ändå. :-)

På förlossningsavdelningen, strax innan vi ska vidare till BB.

Rummet på Familje BB. Lilla skruttan sover gott. :-)

Knubbig, go och nyfödd!

Några timmar gammal bara. Såå god!

Ja, det var nog allt. :-)

Inte en chans att jag orkar skriva om allt igen...

Bjuder på en kul bild istället. Grodperspektiv på mage i bil, innehållandes ett stycke "bulle i ugn" i fullgånget tillstånd, dvs liten Bellalufs i vecka 41.