Ja då var det fredag...

Har bara ångest inför "stjärtdagen" imorgon. (Ber verkligen om ursäkt för min töntiga humor).

Jag har inte förberett någonting eftersom jag inte ens orkat tänka på saken. Eftersom allt är så upp och ner. Jag är verkligen ledsen över att inte kunna skriva fritt om vad som händer och sker, för det är såå skönt att ha "någon" att prata med. Men särskilt anonym är jag ju inte i min blogg. Eller? Skulle ni känna igen mig ute på stan? Det tvivlar jag inte en sekund på... ;-)

Men... det blir, tror jag i a f, omgående flytt. Kul... Matteus hann med en veckas inskolning på dagis bara. Nu ser jag ingen anledning att fortsätta ha honom där. Blev för bökigt dessutom. Är det normalt att ha 5 km till dagis när man inte har körkort? Kanske jag överdriver, men orka!

Snälla Gud, kan jag någon gång i mitt liv så stabilitet i min tillvaro??

Så förbannat trött på att aldrig få rota mig någonstans. Hade jag inte haft barn så skit samma, men... de växer, och jag vill skapa en trygg och stabil grund för dem att växa upp i. Är det så mycket begärt...?

Som tur är så tycker jag att det är väldigt spännande att flytta, och jag ser nästan bara fördelar eftersom jag är optimist, men det är så mycket jobb... Kan ju tillägga att vi fortfarande har flyttkartonger ouppackade sen vi flyttade från Fagersta hösten 2004.

Vi har alltså bott ca 1,5 år i genomsnitt i varje stad innan vi flyttat vidare.

Under de senaste 8 åren har jag bott i följande städer: Lysekil, Hedemora, Fagersta, Ludvika, Borlänge, Skutskär (där vi bor nu) och sen Gävle blir det vi flyttar till nu då. Lika bra eftersom vi har butiken där.

Ja, vad ska man säga...  Jag har i a f två riktigt goda vänner som hängt kvar trots allt runtflyttande. Sara och Johanna, som jag båda två lärt känna under skoltiden i Hedemora. Är ju i den lilla skitstaden jag växt upp kan man väl säga...

Sen har jag inga andra.

Känner mig fruktansvärt ensam ibland, men tack vare barnen så är jag lycklig ändå! Min man är svårt utbränd, både fysiskt och psykiskt (borde jag självklart inte skriva om här men jag orkar inte hålla allt inne jämt och ständigt). Att starta eget, och sen inte få det att fungera har tagit knäcken på honom totalt.

Men vi håller ihop som klister på papper och stöttar varandera oavsett vad som händer! Vi är otroligt sammanbundna.

Jag önskar bara att vi kan få leva ett normalt svenssonliv, med stabilitet i vardagen. Det är allt jag önskar mig i hela vida världen...

Tack för att ni "lyssnar".

Jag och Matteus har pysslat lite.

Vad gillar ni min manet?

För det är en manet, och INGET spöke. Barnen säger att det är ett spöke... men jag försäkrar er, det ÄR en manet!

En sån där öronmanet.

Hmpf, det ser väl vem som helst!

Det är faktiskt Alexander när han var nån vecka gammal. :-)

Hörni, det var den godaste korvgryta jag någonsin lagat!

Brukar använda mjölk eller matlagningsgrädde i vanliga fall, men Milda Fraiche var det jag hittade när jag rotade runt i kylen. 

Det blev grymt gott, och friskare smak än när man gör med grädde.

Rekommenderas varmt detta recept! :-)

Korvgryta med tagliatelle är vad huset bjuder på idag.

Man tager ett halvt stycke falukorvring, fräser tillsammans med ett stycke gul lök, en halv grön paprika samt en halv röd paprika.

(Det som finns hemma typ).

På med vatten så det täcker, låt hälften koka bort, sen i med en förpackning Milda fraiche eller nåt annat, vad som helst...

Salta, peppra och i med tomatpuré.

Servera med valfri pasta.

Mums!

(Återstår att se vad resten av familjen tycker dock...) ;-)

Vad tycker ni egentligen? Ska vi klä våra pojkar i flickkläder, BARA FÖR ATT!?

Sätt igång och rösta!