Den här dagen började inge vidare...

Jag gick upp när maken min åkte till jobbet. Jag hann inte mer än kliva i mina tofflor och dra på mig morgonrocken innan jag hörde ett ljudligt krasch från nedervåningen. Alexander kade tappat ett glas i marsvinets matskål och det var glassplitter i hela buren. Var bara att sätta igång med burbyte.

Efter den här incidenten så har ovanligt många koppar och tallrikar farit i golvet, med innehållet kvar i dessutom så jag har spenderat större delen av förmiddagen på alla fyra, skurandes och torkandes.

Det jag hunnit med att göra idag hittills är;

• Göra rent marsvinsburen
• Fylla och köra en diskmaskin
• Sortera tvätt

• Och så allt det där golvstädandet förstås

Sen är det ju så mycket annat som man ska hinna med. Lillbebisen ska matas, de stora barnen ska matas, alltid trevligt när man hinner äta en smula själv också.

Suck... känns som man inte räcker till ibland. Det var friskt vågat att skaffa tre barn så här tätt (2 år mellan) och nu förstår jag vad folk menar med att det blir mycket. Fullständigt hanterbart, det är bara det att jag tappar bort mig själv litegrann mitt i alltihop. Vem är Jessica, förutom en mamma och hemmafru på heltid?

Nå ja...

Vi får väl se hur det blir nu... med företag och allt. Vad säger magkänslan?

Jag vet inte... Konkursen är iaf farligt nära. 

Och blir det så att vi går i konkurs så förlorar vi även huset eftersom vi borgat med det i företaget. Har ju bara bott här i ett år så det gör mig väl inte så mycket egentligen... Det jobbiga i hela den här situationen är att hela tiden vänta och se...

ÄNTLIGEN!!!!

Datorn är nu HELT virusfri! Underbart skönt... Tack lillebror!

(Själv är man ju allmänt borttappad).

Tyvärr kvarstår dock problemet att jag inte har tillgång till internet mer än, som idag, då min käre make glömmer internetdosan till laptopen hemma. Den till hemdatorn har barnen pajat. Borde väl gå att beställa en ny iof...

Nu vaknar minigrisen här... hungrig hör jag. :-)

Gör som jag, och gå in och anmäl er. Kul blogg för övrigt som jag fastnat för ordentligt. :-)

Kikade in i din blogg på bloggproffs och ville bara berätta att jag inte kunnat lämna nån liten hälsning eftersom jag inte är medlem. Synd... :-(

Hur som helst... Tack för din kommentar, om du nu ser det här, och lycka till med bloggandet!

Jäklar vad det blåste i natt... trodde huset skulle blåsa bort!

Idag har det varit en "bebis på armen" dag. Har lagat mat med bebis på armen. Hängt tvätt, städat samt sorterat leksaker. Också med bebis på armen. Men en väldigt söt bebis. Tur för henne! (Nej fy så jag skriver...). ;-)

Vad gör jag just nu då? Bloggar med bebis på armen...

Kan jag få henne att sova en liten stund själv så jag kan börja med den där kycklingsoppan nån gång! Blir nog sen med middagen idag har jag en känsla av.

Från det ena till det andra... ställde mig på vågen igår kväll. Har gått UPP två kilo!

NEJ!!!

Det var ju NER jag skulle gå för bövelen...

Så nu blir det hårda bud.

Min idealvikt ligger på ca 50 kg. Med Matteus gick jag upp från 63 till 78 kg under graviditeten. Gick sen ner till 55 kg på nästan ett år. Sen blev jag gravid med Alexander. Gick upp från 55 kg till 77 kg. Under våren och sommaren 2007 gick jag ner 9 kg och låg alltså på 68 kg när jag sedan blev gravid med Isabelle. Jag gick upp 7 kg under den graviditeten så jag vägde 75 strax innan Bella kom. 3 veckor efter förlossningen vägde jag 65 kg.

Nu 4 veckor senare väger jag alltså 67 kg. Och vet ni varför??

För ungefär 4 veckor sedan upptäckte jag hur lätt det var att baka sockerkaka...

...nog talat om den saken!

Hårda bud som sagt.

Målvikten är 50 kg.

”Denna planet är ett levande väsen. En hög medvetenhet. Jorden lider. Det går vågor av dödsryckningar genom hennes kropp. Kan ni inte höra hennes gråt? Ser ni inte hennes belägenhet? Hör ni inte hennes rop på hjälp?  Hon tigger sina barn om nåd och förskoning, men hennes barn vänder henne ryggen och fortsätter att treva i de dimhöljda labyrintgångar de har skapat åt sig, där framsynthet har fått träda tillbaka för ett kortsiktigt, egoistiskt tänkande. ” Ambres

 Inleder min nya blogg med detta citat.

Så tragiskt... Vart är vi på väg egentligen?

Nu vaknar lillbebisen så jag bryter här. Tills nästa gång...